Just nu så är suget efter att fara och fiska rätt stort alltså, det är inte mycket som klår det när det gäller avkoppling och tidsfördriv. I min kompiskrets är vi fyra herrar som brukar ta oss iväg någon gång per sommar för att fiska i sjön kikkijaure. Det är en sjö som sitter i anslutning till Åbyälven, där brukar man om allt är som det ska få riktigt fina abborrar och det är där som mitt peronliga rekord på kilot härstammar i från. Man kan tro att allt då är frid och fröjd när vi drar iväg och ja det är det väl i och för sig tack vare att iallafall en av mina vänner är lika tokig i att fiska som jag är när vi väl är där. Vad anbelangar de andra två så skulle de lika gärna kunna sitta i kanten på sjön med krokar gjorda av böjda spikar agnade med falukorv eller mögliga bullar, för de har inte alls samma uthållighet som oss två, och därför är de oftast portade från den bättre och snabbare båten. De får helt enkelt nöja sig med att åka gammal segelbåt, jag ska inte ens ge mig in på att gissa vad den typen av båt igentligen heter för det skulle bara bli fel, tråkig som bara den är den iallafall.

Min galna fiskekompanjon i full färd att lossa storsjöojuret!

 Min egen teori varför det blir så är att dessa två fjollor storfiskare är vansinnigt rädda att ta lös fisken från kroken (jag vet att jag nu är på djupt vatten men lika illa som dessa båda är på att ta lös sin egen fisk är jag då inte). Den längre och äldre av de tu kan sitta med en fisk på kroken i timmar om han så skulle behöva, han viftar gärna med spöet ändå till fisken lossnar från kroken, benad och klar faktiskt!! Den andre kortare är "bara" rädd för abborrar, dom sticks ju säger han...... Åååhhh fjollor ;)

Men vi har trevligt allihopa, det har vi!

Hej hopp!